Jag och barnen till lekplatsen för lite lek och fika. Grannarna följer också med så blir kul. Ska bli skönt att komma utanför denna dörren lite. Jag sitter allt som oftast hemma då jag inte känner några här direkt.. det är sådant som får mig att undra om jag gjorde rätt som lämnade helsingborg, förvisso hade jag inte många vänner där kvar heller sen jag fick mathilda men jag hade vänner iaf. Här uppe har jag typ 2 stycken jag umgås med. Visst jag klagar inte jag har iaf ett umgänge men jag saknar gemenskapen som fanns förr mellan vänner. Varför försvinner den oftast bär man blir äldre eller skaffar barn? :(

Aja nu sticker vu och leker iaf. :)

,- emma
...trion...

Jag är inte en person som pratar ofta om hur jag verkligen känner och mår med någon, aldrig varit det. Det kan blicka mycket i en relation men jag försöker. Jag är inte en person som måste ligga och mysa varje kväll eller så heller, För mig är det mer känsla om allt sker spontant och det liksom blir ngt av det för då känns det mer speciellt om ni är med på hur jag menar?
Men detta sätter stora käppar i hjulet för jag drar mig tillbaka ibland när jag känner man står ensam med allt ansvar när de gäller hemmet och barnen och ska man då ge ngt till sin partner med som inte delar det andra med en? Jag gör inte det iaf utan då blir det lätt som så att jag drar mig undan och fokuserar på mina barn, mitt hem och mig själv. Det må låta egoistiskt det vet jag om men det är inget jag väljer utan det bara blir så, Det påverkar relationer och det känns som man är ensamstående. Man försöker båda två men den ena tycker inte de blir ngn förändring vad gör man då? Om man älskar och vill samt är kär? Det ät inte lätt för ngn men ja. Man vill och försöker, men hur kommer man ut ur hamsterhjulet där allt bara rullar på?
Usch inte meningen att skriva ett deppinlägg men ibland behövs det med.

Nu ska jag mysa med barnen sen plugga, ha en bra dag alla.

,-emma
...en gång...